Ibland, eller egentligen ofta - speciellt i sådana sammanhang som det är just nu dv. OS, känner jag en sådan enorm ilska mot svensk media och hur de speglar våra idrottsmäns insatser. Igår kunde vi se stackars Sanna Kallur plågas igenom en intervju bara minuterna efter att hennes OS-dröm krossades av hennes fall på första häcken. Han fick en del skit och med rätta anser jag. Reportrar vill bara ha sina nyheter och de bryr sig inte om de tårar som kommer.
Något annat som jag stör mig otroligt mycket på är att media inte kan uppskatta våra stjärnors insatser trots att de kanske inte kommer så långt som vi hoppas på. Självklart har vi våra förhoppningar om medaljer, men vi vet även om att Sverige inte har det starkaste laget och vi kan inte garantera medaljer som kanske Rysslands Isinbajeva kan eller USA:s Phelps. Det går inte. Men det som gör mig arg är att det är roligare för media att spegla misslyckandet än att skriva om de medaljer som vi faktiskt har gjort oss förtjänta av och som vi kanske inte förväntade oss. Vi har tre silver och alla de tre är tagna av otroligt duktiga atleter och vi förväntade oss inte de medaljerna, men vi fick dem. Skriv om det istället för om Sannas olyckliga miss eller "Carros svek" bara för att hon gör det som gör henne lycklig istället för att garantera en medalj till Sverige. Tycker det är dåligt. Vi ska vara glada för de medaljer vi har fått, vi ska vara stolta över våra fina silvermedaljer, inte vara sura och förbannade över att de vi förväntade oss medaljer av inte lyckades leva upp till de förväntningar och förhoppningar som VI (svenska folket och media) har satt upp. De gör bara sitt bästa och ibland räcker det inte tyvärr.

Jag är otroligt stolt över alla våra atleter som lyckats kvala in till OS över huvud taget. Bara det är en bragd!