Jag har precis sett en film som berörde mig djupt. Vit oleander. Det är inte ofta jag hittar filmer som berör mig så som denna gjorde. Den hade något speciellt. Kanske va det att den hade något som gjorde att jag ville hjälpa till. Och det fick mig att tänka; kanske har jag valt rätt yrke ändå. Det passar mig att hjälpa de som har det sämre ställt. Speciellt de barn som har det svårt, som i filmen; Flickan som slussades mellan olika fosterhem och ungdomsanstalter. Det är kanske det jag ska göra med min utbildning. Jobba med de bortglömda barnen. De som ingen riktigt vill ha, eller som ingen riktigt förstår sig på eller som de vill lära känna så mycket att de vill ha dem hos sig. Som kurator hoppas jag kunna nå de barnen, på ett eller annat sätt.

Har ni inte sett Vit oleander så se den. Otroligt bra skådespeleri från alla inblandade. Den lille pojken med glasögon som är med sammanlagt två minuter gör en alldeles lysande insats. Det är sådana små saker som gör en film komplett. Vit oleander. Den vackraste blomma jag sett.