Hemma efter en underbar kväll med Monika. Winnerbäck va det mest magiska jag någonsin skådat och jag är fullkomligt i trans. Att en artist kan beröra så mycket och så många med sina texter är för mig en gåta, eller snarare ett mirakel. När han spelade Dom tomma stegen smälte jag. Det är min favoritlåt och jag grät nästan. Det var så vackert. Men inte lika vackert som det va när de spelade Elegi. Jag har aldrig varit med någit liknande. Hela publiken, närmare 7000, var helt knäpptysta under hela låten. Knäpptyst. Magiskt. Men inte lika magiskt som när hela publiken bröt ut i ett enormt jubel som säkert hördes ända över till Helsingör. Magiskt. Fullkomligt magiskt.

Monika. Tack. Vet inte vad mer jag ska säga. Tack. Du förstår. <3