Jag har många gånger funderat varför det svenska språket har förändrats så mycket under 1900-talet och även under 2000-talet hittils. Jag har sett Astrid Lindgrens filmer åtskilliga gånger och älskat det gamla svenska språket där man refererade till varandra som Direktörn, doktorn eller frun. Jag tycker det var vackert och visade på en respekt till den man pratade med. Men samtidigt så kan det ha varit förudmjukande för de som varit tvugna att kalla de andra för detta och inte få ett bra tilltal tillbaka. För jag kan tänka mig att det hela handlade om en maktstruktur och någon form av hierarki i samhället. Arbetarklassen blev nog inte kallade annat än sitt för-eller efternamn medans de högre och utbildade männen blev kallade för direktörn eller doktorn. Men jag tycker fortfarande det är vackert. I Madicken till exempel hälsar grannfrun på Madickens pappa genom att säga Goddag redaktör'n.
Men nu vet jag varför det svenska språket är reformerat! I slutet av 60-talet skedden en reformering av det svenska språket, kallat Du-reformen. Enligt Wikipedia innebar reformen att man populariserade det personliga pronomet andra person singular du på bekostnad av tidigare vanligare former använda vid direkt tilltal, som tredje person singular (han/hon), andra person plural (ni) och titlar (herr, fru, etc).

Men det finns undantag i detta och det är något som Linda bengtzing igår fick skit för, när hon kallade Kronprinsessan för du. Inom kungafamiljen är det forfarande sed att referera till dem som Ers kungliga höghet, kronprinsessan osv. Även inom Sveriges Riksdag finns titlarna kvar, tex talmannen som för debatten i riksdagen.

Intressant. Man lär sig något nytt varje dag =)