Måndag igen. Helt fullspäckad arbetsvecka framför mig. Jobbar må-tors 9-18 och fredag 9-13. Men jag jobbade igår oxå så det känns som om arbetsveckan började igår och att det är tisdag idag, men sån tur hade jag inte =P Detta är min sista vecka hos henne. Känns lite vemodigt nu när jag kommit så bra in i det. Men The show must go on.

Denna veckan har jag iaf tänkt att träffa lite folk. Tisdag ska jag förmodligen träffa Nic. Kolla matchen, laga mat och snacka skit. Onsdag blir det nog förslöv en sväng och på torsdag ska jag träffa Jonna. Sen till helgen vet jag inte. Vill gå ut men plånboken ekar och säkert för många andra oxå. Vill ha min lön nu. Det blir nog inget Göteborg i helgen, eller det vet jag att det inte blir. Synd. Ville verkligen åka iväg med älskling. Men vi kanske kan göra en endagsutflykt eller så. Fast jag ska inte tjata på honom. Han ska få den tiden som han har begärt även om det bara ger mig två kvällar i veckan. Jag gör allt för att bråket ska ta slut.

Har suttit och tänkt en stund här nu på jobbet och jag har insett att jag var väldigt negativ igår när jag skrev inlägget om sommar08. Fast egentligen är det inte så konstigt när det bara regnar hela tiden och det inte känns som någon riktig sommar. Hade det varit fint väder och varmt hela tiden så hade jag förmodligen inte klagat på sommaren. Jag tror även att jag har lite smått hemlängtan till Norrköping. Eller, hemlängtan och hemlängtan. Egentligen inte, men ändå på något sätt en saknad. Vill hem till min lägenhet. Jag var så himla glad och förväntansfull för att komma till Helsingborg över sommaren och jag älskar att vara här och vill egentligen inte åka härifrån. Men någonstans i bakhuvudet ligger den här känslan av att mitt liv är pausat för tillfället. Att sommaren bara är en sorts transportsträcka tills mitt liv drar igång på riktigt igen. Visst låter det konstigt? Men skolan och sambolivet har fått en fast del i mitt liv och det känns underligt utan den för tillfället. Jag tror att jag är så förväntansfull över min praktikplats att jag egentligen vill börja med en gång =P Men jag vet oxå att jag kommer sitta dagen innan jag åker hem och gråta över att jag redan längtar tillbaka till Helsingborg och alla underbara människor som finns här. Life is ironic, isn't it?