igår va jag som sagt och såg Sex and the city på bio. Självklart gick jag in med höga förväntningar för att se uppföljaren till den serie som jag så länge följt och älskat. Jag vet att många tjejer ser upp till huvudrollsinnehavarna och att mycket av pratet kretsar kring deras kläder och hur modeinriktat allt är. Men det gör inte jag, inte på det sättet. Visst är det kul att se hur de satt ihop olika outfits och matchat med skor och väskor och smycken i alla färger och former men jag såg filmen för att få ett avslut på serien. Ett lyckligt slut mellan Carrie och Mr. Big. Och det fick jag ju också. Jag hade mina tvivel i mitten av filmen och var besviken för att jag inte trodde att någon skulle få ett lyckligt slut men som tur är hade jag ju fel och filmen kunde inte slutat bättre än va den gjorde. Jag är grymt nöjd med filmen, den fick mig att skratta och gråta, den fick mig att tänka efter och känna, bearbeta sådant jag själv gått igenom. Hur svårt det är att möta den man älskar efter att ha blivit lämnad. Jag vet precis hur Carrie kände sig när hon såg Big i den speciella scenen som jag inte kan glömma. Som tur är slutade den scenen bättre än vad min egen scen gjorde..

Till er som inte har sett filmen - vad väntar ni på? Detta är en film för alla. Något tjejig möjligtvis men jag tror inte att de få killar som faktiskt satt i biosalongen igår ångrade att de gick dit. Jag såg leenden på allas läppar efteråt. Nöjda ansikten. Tjejer som kramade om sina killar extra mycket och killar som kramade tillbaka extra mycket. Love is in the air.

Jag vill uppmärksamma en väldigt speciell tjej i filmen. A star on the rising, om man vill uttrycka sig så. Jennifer Hudson spelar Carries assistent Louise från Saint Louis. Otroligt duktig skådespelare och otroligt söt. "I'm feeling it".