Vissa dagar spelar det ingen roll hur vädret är när man vaknar, hur mycket pussar man får av den personen som ligger bredvid eller hur bra man lyckas få till håret. Vissa dagar är allt bara skit och inget kan ändra på det. Man går och håller tillbaka tårarna hela tiden och önskar att ingen ska se hur dåligt man mår eller önskar att ingen ska fråga hur man mår för det finns inget svar på det. Man har själv ingen aning om vad det är som är fel, men något fel är det för ledsen är man. Jag hatar såna här dagar. Jag hatar att vara ledsen för ingenting, att inte veta varför man vaknade ledsen just denna dagen. Det finns inte en möjlighet att förutspå vilka dagar som är bra eller vilka som är dåliga och jag hatar det. Vissa dagar vaknar man glad, men så plötsligt..så är det som att gå rakt in i en vägg och det gör ont i kroppen när man försöker hålla tillbaka alla tårarna som egentligen bara vill spruta ut. Fan va jag hatar livet ibland.


Updaterat. 16.03
Nu har jag fått gråta av mig lite och allt känns bättre. Ibland kanske man bara måste få lätta på trycket... Anyway, nu är det utflyktsdax med svärmor, lillebror, älskling och Pettsson. :)

Jäklar.. jag glömde mitt stop o väx hemma :S