Väl hemma igen i Norrköping. Ett kallt Norrköping. -8 grader va det när vi kom hit kl 17. När vi lämnade Helsingborg kl 13 så va det -1 där. Märks att man kommer norrut när graderna sjunker ju längre man kör. Det har varit en otroligt vacker bilfärd idag. Puder på marken hela vägen, mer eller mindre. Från Hallandssåsen och igenom hela småland så va det massor med snö och ett landskap som va vackrare än det vackraste paradis i Thailand. Jag kan inte rå för att älska mitt land mer än något annat när det är så vintrigt vackert. Sen att det var klarblå himmel, en fantastisk sol och inte ett enda moln på himmeln gjorde bara min lycka större. Snötäckta granar är bland det finaste jag vet.


Har fått massor med grattissms och telefonsamtal idag, känner mig väldigt uppvaktad. Däremot saknar jag ett samtal från en av dem som ska vara viktigast för mig. Känns som att hon glömt bort min födelsedag. Inget kort, ingen present, inget telfonsamtal. Känns jättekonstigt. Känner mig totalt bortglömd i hennes ögon. =(
Men, jag har världens mest underbara pojkvän som visat sin kärlek till mig hela dagen. Jag är lyckligast med honom. Finns ingen som visar sin kärlek till mig som han gör. Inte på det sättet.

Väl hemma så gjorde vi lite ostkaka med grädde och hallonsylt, följt av chokladpudding med grädde och strössel :P Mumsigt värre. Sen hade Oscar fixat Björn Gustavssons film som vi tittade på, och sen kollade vi även på en film med mig när jag va liten. Alltid lika roligt att titta på. Men vilket jävla barn jag var. Bossig som fan, inte rädd för någonting. Undra vart den ungen tog vägen. Nu är jag rädd för allting och skulle aldrig kunna säga till någon annan vad de ska göra. Alla bossar med mig istället :P Lustigt hur livet kan te sig.

Men men. Grattis till mig!
Imorgon börjar verkligheten.