Med tanke på min nästintill panikångestaktiga reaktion på jobbet idag så var det nog tur att jag gick till vägledningshuset efter jobbet. Jag fick veta att de inte kommer att behöva mig mer på skolan till hösten, och även fast jag egentligen visste om det så blev det kaos i mitt huvud när jag fick höra det. Jag trivs ju så bra och har följt barnen nu ända sedan skolstarten i augusti och det kommer kännas rejält när jag måste lämna dem i juni. Men jag är glad att jag har fått vara kvar så länge som jag har.

Men jag beslutade mig vid denna tidpunkt att jag behövde lite vägledning så när jag slutade kl 17 idag så tog jag bussen direkt dit och fick prata med en vänlig studie-och yrkesvägledare. Jag beskrev min situation, mina nya och gamla drömmar och de tankar jag hade om mitt nuvarande yrkesval, hur socionomutbildningen funkat för mig och allt möjligt. Jag berättade att jag ända sedan jag gått på högstadiet (eller kanske tillochmed tidigare) velat bli lärare. Min dröm var svenska engelska lärare på högstaide/gymnasienivå och av den anledningen sökte jag till Barn och fritid. Och när det väl var dags för mig att söka vidare till universitetet så hade jag precis blivit påverkad av Rädda barnen och dess samarbetsserie med TV4 "Det handlar om ett barn", där de beskrev socialtjänstens misslyckande i vissa ärenden. Jag ville då arbeta i skolan som socionom, gärna med antimobbningsarbete eller stötta upp kring barn som hade svåra hemförhållanden - och detta är jag fortfarande sugen på. Men eftersom socionomer tyvärr inte är prioritet i skolor så är det svårt att hitta jobb.

Men iaf, vi sitter där och pratar fram o tillbaka om socionomyrket och alla mina tankar, när jag sedan berättar att jag ville bli gymnasielärare. Då vänder hon sig om, tar fram en katalog och lägger den framför mig med en sida uppslagen och säger: Varsågod, du kan bli gymnasielärare på 1,5 år studier. Jag bara gapade! Eftersom jag har en yrkesutbildning så kan jag använda de kunskaperna där för att bli ämneslärare inom något samhällsvetenskapligt på ett yrkesförberedande gymnasieprogram. Ska luska vidare i detta och se vad som gäller och om det verkligen går, men jag fick lite ny luft i lungorna känns det som. Och det var välbehövt :)

 

Snodde denna av en gammal kollega på fb. Svara gärna :)

Vem hade du varit om du haft ditt andranamn som förnamn, det efternamn din mamma hade som ogift och arbetat med det drömyrke du hade som barn?

Maria Ottosson - professionell prinsessa, eller fröken :) Det senare kanske kan bli verklighet nu :)