Jag kom nyss in i det stadiet där jag känner att en kniv hade varit ett alldeles utmärkt redskap. Oj tänker ni då, men nej det är inte på det sättet.

I onsdags drog jag ut min visdomstand under operation och plågor och många tårar. Resultatet är just nu en kind stor som en tennisboll som värker och är allmännt irriterande och ivägen. Otroligt olämpligt eftersom Oscars underbara kusin tar studenten idag och jag kan inte vara med :( Grät som ett litet barn som inte fick följa med på kalaset, fast det var mitt eget beslut. Jag vill inte gå ut bland folk och se ut som jag gör.

Jag ringde och begärde en tid hos min tandläkare på käkkirurgen idag för att det inte kändes bra och när jag kom dit fick jag veta att han hade sytt stygnen för tätt och att det hade bildats en blodansamling i kinden och att det var därför som jag hade ont och var svullen. En infektion helt enkelt. Gick till apoteket för att hämta ut mitt penicillin och en liten flicka tittade på mig som om jag vore en utomjordning. Nu skrämmer jag barn också!! Jag ser ut som Quasimodo fast med puckeln på kinden istället för på ryggen. Det är här kniven kommer in. Man kanske kunde ta och dränera lite vätska ur kinden alldeles själv? Tror ni det går? =P Jag är måttligt trött på min böld för den gör ont som fan och hindrar mig från att fira Cornelias student. Brinn i helvetet böldfan. =P

 

Men jag är inte bitter...