Ikväll fick jag en kommentar här på bloggen. Det var egentligen ingen kommentar utan en förfrågan att gå in på dennes blogg och diskutera det inlägget som hon hade lagt upp där. Inlägget handlade om välgörenhet och huruvida det är rätt eller fel att skänka pengar till tex idrottsföreningar i Sverige istället för att skänka pengar till svältande i tredje världen. Jag postade mitt svar på hennes blogg men tänkte även göra det här, något längre och mer utförligt dock.

Som de flesta som läser bloggen säkert vet läser jag till Socionom. Om detta har påverkat hur jag ser på saken så säger jag ett självklart Ja! Det har påverkat mig till den grad att jag numera känner mig informerad, utbildad eller upplyst om ämnet i fråga. Tidigare hade jag svarat att Svenskarna är egoistiska som skänker till sitt eget "folk" istället för de mer behövande i världen. Men sanningen är den att trots att Sverige är ett av världens rikaste länder så lever en del av befolkningen under försörjningsstrecket.  Svensk fattigdom är ganska enkel. Den syns inte, men den finns där. Mer än vad vi tror.

Jag tycker att det är mer än okej att skänka pengar till föreningar i Sverige. Vårt land är ett av de länder som skänker mest pengar till välgörande ändamål i världen, tex till tredje världen. Inte bara i pengar till mat utan även till sjukvård, byggnadsmaterial och annat nödvändigt. Vi är också ett av de ledande länderna i världen som har fadderskap till andra länder. Vi är allt annat än egoistiska. Det är dags att tänka på barnen i Sverige också. Bara för att vi som sitter här på våra egna datorer, i våra egna rum, i våra villor runt omkring i landet har det gott ställt betyder inte det att alla barn och ungdomar i Sverige har det så.
Många glömmer bort att vi faktiskt har barn och ungdomar i Sverige som lever under existensminimum och under försörjningsgränsen. Vi tror att Sverige är ett rikt land, vilket vi är, men trots det så är det många som knappt har råd att betala sina räkningar och inte minst skicka sina barn på fotbollsläger eller låta dem vara del av en förening över huvud taget. Att skänka pengar till idrotten, tex genom bingolotto, hjälper föreningarna att hålla igång verksamheter för barn som har handikapp och barn som har det sämre ställt än andra. Vissa skriver här uppe att vi är för egoistiska och inte nöjer oss med 5 kanaler på tv:n osv. Men för många barn är det värre att inte tillhöra någon förening där man kan skaffa sig ett umgänge, må bra för en stund och göra det man älskar än att titta på hundra kanaler på tv.

Att skänka pengar till föreningslivet här i Sverige innebär inte att man betalar för dem som redan är medlemmar. De flesta föreningar har medlemsavgifter. Pengarna som skänks till föreningarna går till så mycket mer än det. Det går till att hjälpa de barnen i området som inte har råd att vara medlemmar. Föreningarna kanske lägger pengarna på att bygga en basketplan i ett bostadsområde där de mindre rika barnen bor, eller annordna en gratisturnering dit frivilliga lag kan anmäla sig, eller att bygga en träffpunkt - en fritidsgård på idrottsområdet dit man kan komma och umgås. Medlemsavgifterna går till administration och till bollar, mattor till gymnaster och andra hjälpmedel inom klubben, det går även till varje medlem så att de får en tröja att spela i under matchen. Pengarna vi skänker går till allt annat. Att starta ett lag för de handikappade barnen till exempel.

I artikel 27 i Barnkonventionen står det att alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar. Detta betyder att inget barn ska behöva hamna i utanförskap på grund av familjens bristande ekonomiska resurser.  Det går alltså inte att jämföra fattigdomen i Sverige med fattigdomen i ett u-land. Vi lever under olika förutsättningar, med olika resurser och åstadkommer olika resultat.

Såhär skriver Rädda barnen på sin hemsida:

Barnfattigdom i Sverige - Barnindex
Att vara fattig i Sverige betyder inte att man svälter eller saknar bostad. I Sverige innebär fattigdom att barn inte kan vara med på till exempel skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar, därför att föräldrarna inte har en ekonomi som gör det möjligt. Genom forskning vet vi att familjens begränsade ekonomiska resurser generellt påverkar barn och ungdomar negativt, bland annat deras hälsa.

Barn i u-länder svälter, men det gör faktiskt barn i Sverige också. Så va inte så snabba med att döma oss svenskar. Vi gör och ger mer än ni tror. Fortsätt skänka pengar till föreningslivet och ge barn en trygg uppväxt.