...med att blogga. Tänkte att det skulle bli så himla kul att blogga när man hade hus och nytt jobb att skriva om. Men det verkar inte som att jag har hittat energin och gnistan för att skriva ändå. Men det har hänt rätt mycket sen sist iaf. Ändå hittar jag inget att skriva om haha.

Vi trivs fantastiskt bra i vårt fina lilla hus. Det är alldeles lagom stort för mig och Oscar och alla våra prylar. Vi sa t.om igår när vi städade att det nästan var roligt att städa :P Tänk va konstigt ändå, att man kan tycka det. Det går även mycket snabbare att städa ett tvåplans hus på 120 kvm än en liten 2a på 66kvm... :P

Sen vr det ju det här med jobbet då... Sist jag skrev så tror jag det handlade om det faktum att jag fått ett fast jobb. Ja, där är jag ju inte kvar :P Haha. Jag är faktiskt tillbaka på mitt gamla jobb och det är helt underbart. Men vad sägs om att börja från början med den historien? Såhär va det:
Jag började på det nya jobbet i mitten av augusti, hade tårögt lämnat mitt gamla samma dag som jag började. Redan från början kände jag att jag inte hade magkänslan med mig, att den känslan jag fått vid första besöket inte längre stämde. Inget fel på stället eller mina kollegor, men jag trivdes inte. Arbetstiderna var inte kul (12-17 varje dag i stort sett), vilket gjorde att jag inte fick in några riktiga dagsrutiner. Känslan av att åka till ett jobb där man inte riktigt trivdes var inte heller kul.Det ska vara roligt att åka till jobbet och jag kände aldrig den glädjen, även fast jag hade några fina kollegor och många söta barn så vägde det ändå inte upp.

Efter två veckor fick jag ett samtal från min gamla arbetsplats och de erbjöd mig en tjänst som jag tidigare hade tackat nej till, just för att det bara var ett vikariat. Men denna gången tackade jag ja, efter mycket tårar och förvirring och dåligt samvete så hade jag bestämt mig för att gå tillbaka. Jag jobbade sammanlagt 1,5 månad innan jag bytte tillbaka. Den fantastiska känslan som jag hade i måndags när jag kom tillbaka till mitt gamla jobb går bara att beskriva med ett ord: glädje! Jag blev nertacklad i korridoren av min gamla klass, sönderkramad av mina kollegor och välkomnad av föräldrarna. Idag är det söndag och jag ligger bara och väntar på att det ska bli måndag så jag får åka tillbaka till jobbet! Det är ett rätt bra betyg och en vetskap att jag faktiskt gjorde rätt val. det var många som ifrågasatte mitt beslut eftersom jag gick från ett fast jobb till ett vik, men nu känner jag att det var så himla rätt! jag vill tycka det är kul att gå till jobbet :) och nu får jag jobba heltid, vilket jag inte fick innan :)

Jag är glad! :) och jag är kär i min fantastiska man! och jag har ett superfint hus! Just nu är jag väldigt lycklig!!

En hel vecka har jag nu varit husägare. En hel vecka, det har gått så himla fort. Tyckte att tiden efter vi skrev kontraktet tills det att det var dags att flytta gick så himla långsamt. Men den senaste veckan har bara sprungit förbi. Vi har ju semester nu också så det kanske gör sitt till. Det händer massor hela tiden :)

Vi trivs jättebra i vårt lilla hus. Märks på både mig och Oscar att vi gjorde rätt val. Vi har vår mysiga lilla trädgård som vi utnyttjar dagligen. Frukost i lilla hörnan, fika under seglet, grillning :) Älskar't!

En vecka kvar av min semester. Den ska utnyttjad på allra bästa sätt :) Hoppas bara vädret gör mig sällskap!

Vilken underbar dag på jobbet det faktiskt blev efter en tråkigt bråkig morgon. Vädret har varit strålande och underbart varmt. Halv 10 gick jag, en kollega och några barn ut för att plocka blommor till vår midsommarstång som vi sedan dekorerade ute i solen. Midsommarlunchen intogs ute på skolgården och till efterrätt fick vi jordgubbar och glass! Mums!

Efter lunchen blev det grodspottning, dans kring stången och brännboll . Jag gjorde två helisar och tog fyra lyror. damn I'm good, haha :)

Imorgon är det midsommarafton och jag får besök från Kanada :) Under fyra dagar ska Emily bo hos mig. Vi träffades i Vancouver när vi båda var volontärer på OS och har haft kontakt sedan dess! Ska bli riktigt roligt att träffa henne igen och få visa hur vi i Sverige firar midsommar :)

Jag har inte bloggat sedan årsskiftet. Jag tröttnade på det. Tröttnade på att alltid känna pressen att skriva något, bara för att behålla läsare. Jag vet inte ens vilka som läser/läste bloggen så egentligen borde det inte spela någon roll. Och eftersom jag inte bloggat på 6 månader så borde jag väl inte ha några läsare kvar =P Men det kan kvitta egentligen.

Jag funderar på att börja blogga igen. Mest för min egen skulle, men även för andra i min omgivning som är intresserade. Det händer mycket i mitt liv just nu som är värt att skriva om. Jag vet bara inte om jag har orken. Ifall jag ska börja blogga igen så måste bloggen få ett nytt utseende, och jag har inte direkt tid att sitta och pula på en design. Jag kommer inte ens ihåg hur man gör längre haha. Och jag har inte riktigt tid att sätta mig in i detta heller. Men jag skulle gärna vilja. Det var ändå rätt roligt att blogga, när jag hade något att skriva om. Det blev mest tjat och gnäll på slutet och så vill jag inte ha det i min blogg. Nej, ska jag börja blogg ska det vara på riktigt och med glädje :) Är det någon som skulle vara sugen på att läsa då? Antar att jag får svar om någon verkligen läser bloggen isf. Vill du läsa?

Spännande med nytt år. Man har chansen att starta om. Världens alla nyårslöften toppas av Träna mer! Jag borde träna mer för min ryggs skull. Annars har jag ingen energi till träning. Alla säger att det är därför. "Du är trött för att du inte tränar". Nej, det stämmer inte helt. Jag är trött för att jag inte har helt hundra rutiner just nu. Förra året när jag jobbade heltid kom jag upp i tid och var piggare på dagarna. Nu när jag har olika arbetstider så är det lite svårare. Jag försöker gå upp samma tid varje dag men det är ändå inte enkelt. Plus att jag tycker det är tråkigt att träna. Men jag borde köpa vikter som napprapaten säger, och träna upp mina ruggmuskel så att inte kotan i ryggen hoppar snett hela tiden som den gör nu.

Jag började året som jag avslutade det andra - på resande fot. Jul och nyår spenderades i Thailand med familjen. Helt underbart. Sägs det inte att så som man börjar ett år kommer året att fortsätta? :) Så jag hoppas att det kommer flera resor under det kommande året!

Det jag önskar mig inför det nya året är ett fast jobb och ett hus! :) Kan någon fixa det till mig? :)

Det är fruktansvärt tråkigt att vara hemma sjuk. Eller ja jag är ju egentligen inte sjuk nu, men jag va inatt. Feber och sprängande huvudvärk hela natten så jag sov väldigt dåligt. Så det fick bli en dag hemma i soffan. Ligger och kollar igenom hela säsong 1 av One tree hill. Älskar den serien men det blir lite halvtrist efter ett tag. Inte själva serien utan bara det här med att ligga i soffan. Jag ligger inte på latsidan iaf, har sökt tre jobb idag. Så jag hoppas att det rullar på efter jul. Men nu är jag fruktansvärt uttråkad. Det är inte kul att bara vara hemma. Usch, tänk om jag inte får något jobb och blir arbetslös...hur ska jag klara mig. Bara vara hemma hela dagarna, utan pengar...fyfasiken.

Nej nu ska vi tänka positivt. oscar kommer hem snart. Så snart får jag lite sällskap :)

När man jobbar på en skola så träffar man på en del virus som man annars undkommer rätt enkelt. Jag brukar normalt sett inte bli sjuk särskilt enkelt, utan blir jag sjuk så blir jag riktigt sjuk - som i vintras när jag åkte på influensan. Klart man åker på en och annan förkylning då och då men det gör ju alla. Det dumma med mig är dock att jag sällan får en förkylning som bryter ut. Dock kan jag känna att den ligger där inne och surar. Den vågar/vill inte riktigt komma ut. Istället går jag omkring och fryser och känner mig hängig, är yr och kallsvettig. Men får ingen feber. Jag nyser men inget händer mer än det. Det är sjukt frustrerande. Mår man dåligt vill man ju gärna att det ska bryta ut ordentligt så att man kan få det överstökat.. och gärna innan jag åker till thailand!

Förresten, jag bytter till vinterdäck igår :) Snabbt och enkelt och billigt hos Däckperfekt :) Perfekt!

Ja ni. Aldrig trodde jag att det skulle vara ett heltidsjobb att äga en bil. Jag börjar nästan ångra mitt inköp.. Den har varit superbra att ta mig till och från jobbet, men det är inte helt utan stress vill jag lova. Ett ständigt gnagande i magen att bilen faktiskt kan gå sönder vilken minut som helst ;P haha. Jag är inte van vid detta. När man lånar sina föräldrars bil har man alltid någon som tar tag i saker om den skulle gå sönder, men nu är det jag som måste göra detta. Fy va jobbigt det blev. Jag va tvungen att ringa runt och fråga vad 311tusen olika verkstäder skulle ta för ett kamremsbyte, sen höll två däck på att trilla av och bilen gick knaggligt och lät som fan. Och nu måste jag byta vinterdäck och med tanke på de tidigare däckproblemen så känns det nog bäst om någon professionell gör det :P Men inga däckfirmor har några priser på sina hemsidor.. och då måste jag ju ringa runt - IGEN! Jag som hatar att prata i telefon. Dagens i-landsproblem såklart men jag tycker det är bra att man ska kunna boka sitt däckskifte online men det står fan inte vad det kommer att kosta och jag tänker inte ge vad som helst för det.

Tänk när man kunde ta bussen till jobbet... det va tider det

De senaste två dagarna på jobbet har varit hektiska. Jag vet inte vad det är med barnen alltså, de är otrevliga och skrikiga och allmänt uppe i varv. Detta är ju självklart inte alla barnen men många. Jag älskar mitt jobb och jag älskar barnen, det är givande varje dag att komma dit. Men jag kan inte hjälpa att bli himla trött och bara dimpa ner i soffan efter en lång dag. På mitt förra jobb kunde vi alltid märka av när det närmade sig löning. Barnen blev helt till sig och speedade. Mina kollegor hade studerat detta länge och det var alltid samma visa dagarna innan löning. Kanske känner barnen av/eller vet om att föräldrarna snart får pengar och att de då ofta får en ny leksak, får äta pizza och leva extra gott under några dagar.

Jag börjar undra om detta är återkommande över hela landet. Det skulle vara himla intressant att göra en riktig studie på detta. Klart att barn blir glada om de vet att de ska få en present, men det är inte bara det att de är glada - vissa är faktiskt rent ut sagt otrevliga. Jag förstår inte riktigt sambandet.... Om jag, när jag var liten, visste att jag skulle få en present - inte fan va jag otrevlig mot mina pedagoger eller kompisar eller syskon. Då visste jag ju att den presenten skulle brinna inne. Så hur tänker ungarna då egentligen? =S

Är det någon som känner av samma sak på sitt jobb?

Jag längtar efter den dagen då jag kan släppa alla mina bekymmer och bara leva. Jag längtar efter den dagen då jag faktiskt vet vad jag vill syssla med och kan få göra det också. Jag längtar tills den dagen då jag har en fast tjänst och slipper oroa mig om hur det kommer att bli sen. Jag längtar efter den dagen då detta har hänt och vi äntligen kan hitta ett hus på riktigt, att sluta drömma och faktiskt köpa. Sen finns det andra saker jag längtar efter men som är svåra att uppfylla om de första drömmarna inte slår in.

Jag bloggar sällan numera, men det kanske man ska börja med igen. Det är rätt skönt att skriva av sig efter en dags arbete. Inte för att jag får lov att skriva om vad som händer på jobbet och så, men när jag sitter och kör bil och lyssnar på radion så hör jag rätt mycket roliga och konstiga saker och jag funderar mycket över mitt liv.

Idag på Christer i P3 var det någon som ringde in och berättade om en studie som hon hade läst om. Kvinnan berättade att studien handlade om hur vi människor dras till varandra på grund av dofter. I studien så hade ett lika antal män och kvinnor låsts in i en lokal av någon form. De var alla givna en bomullspjamas och de fick vars en säng. När de vaknade nästa morgon fick kvinnorna i uppgift att lukta på männens pjamasar och välja ut den man som de tyckte luktade godast. Studien avslöjade sedan att alla kvinnorna hade valt de män som de var mest kompatibla att fortplanta sig med! Det är rätt spännande tycker jag. De har aldrig träffat männen tidigare men deras luktsinne väljer den man som de enklast skulle få barn ihop med och där deras DNA var mest kompatibla.

Hmm.. hur doftar Oscar egentligen? Gillar jag hans naturliga doft pga av att vi är fortplantningskompatibla eller är det av någon annan anledning. Spännande :) Jag vill ju gärna tro på det första alternativet :)

Jag har inte bloggat på evigheter. Ska jag vara ärlig så har jag tröttnat. Jag varken läser eller skriver bloggar längre. Okej, jag kanske läser ngot inlägg emellanåt men jag tycker överlag att folk har blivit sämre på att blogga. Det är som att bloggens storhetstid är förbi för längesedan. Rätt skönt tycker jag som var rät beroende av bloggen ett tag.

Min guldstund under veckorna just nu är morgonen. Jag börjar aldrig jobba tidigare än 9, om det inte är något viktigt som händer på skolan. Måndag, onsdag och fredag börjar jag 10. Och jag har då helt underbara morgonar ensam hemma. Oscar kör halv 8 och då väcker han mig, jag masar mig tillsammans med täcket in i vardagsrummet och lägger mig i soffan. Där kan jag sedan ligga och titta på tv och vakna till, i ca en timme innan jag måste börja göra mig iordning. Tisdag och torsdag hinner jag oftast inte ligga i soffan så länge för då har jag bara en timme på mig att göra allt som ska göras. Så när jag börjar tio så har jag verkligen en skön susanna-stund :)

Dock har kanal 8 förstört min morgonrutin lite. De senaste fem veckorna har morgonen bestått av Våra bästa år, Cityakuten och En plats på landet. Men nu har de rört om det helt o hållet. De har tagit bort cityakuten, flyttat våra bästa år till 6.30 och satt in andra program istället. Världens i-landsproblem jag vet, men min älskade morgonrutin måste nu ses över... Jag gillar inte såna förändringar :P

Har spenderat några dagar i Göteborg med släkten. Hemma hos faster hittade jag en inredningstidning från nätbutiken Jotex. Jag fastnade för nästan allt i katalogen, att jag inte upptäckt denna butik tidigare!! Jag är ju ett fan av fina kuddfodral, särskilt de som ser lite gamla och lantliga ut :) Lite shabbyshic liksom :)

Hej hopp från semesterfiraren.

Förra veckan var ju helt fantastiskt. Vilket väder det va! =) Föräldrarna åkte iväg på en spontan resa till kroatien så jag och lillasyster fick ansvara för vovven. Jag spenderade de mesta dagarna i trädgården liggandes på en handduk och pressade i solen. Vovven tycker dock inte det är lika kul när matte bara ligger still så hon försökte flera gånger att få mig leksugen haha. Vi har promenerat och badat i det fina vädret. Ibland har vi haft sällskap av lillasyster eller Nicole :) Bästis och jag hade en heldag ute i Laröd. Vi gick ner till vattnet och tog kameran med oss och fotade lite. Väldigt mysigt och roligt.

Det har även varit bröllop! I lördags gifte sig Lina och Martin på rådhuset i helsingborg. En jättegullig vigsel som tog ca 4 minuter haha :) Festen hölls i samma lokal som jag hade min kiosk för några somrar sedan, precis vid vattnet. Det var stekhett den dagen och alla var superförvånade eftersom väderleksrapporten hade lovat regn.

Igår va det klädbytardag hemma hos mig. Även igår va det så kvavt och fuktigt i luften att vi svettades som djur inne i vår lägenhet. Gör ju ingen skillnad att öppna fönstret heller :P Vi skänkte nio sopsäckar till välgörenhet. Jag fick lite söta toppar och någon klänning =)

Ikväll ska jag och Oscar göra en liten utflykt till malmö när han slutat. Men först har jag en dag för mig själv. Väntar på att frukostbaguetterna ska bli färdiga och sen ska jag försöka ta mig till väla eller stan för mina sandaler är ju så himla sönder vid det här laget. Måste köpa mig ett par nya!

Bilder från veckan kan jag lägga upp sen men nu ska jag äta frukost!! =)

Efter mycket funderande fram och tillbaka så fattade jag igår ett beslut. För att ni ska förstå beslutet så får jag nog börja från början.

Den senaste terminen har varit tuff, det har varit mycket att göra, en del konflikter och mycket slitande. Även på hemmaplan har det varit upp och ner. Jag vill inte gå in på detta för mycket för det är personligt. Men mycket har hänt som har gjort att jag inte varit mig själv. Jag har inte varit den glada och sociala Susanna som jag vet att jag är när jag mår riktigt bra. Små saker har blivit stora saker och det har såklart varit mitt humör och mitt välmående som inte varit i balans. När jag träffade min kommande chef inför sommarjobbet i april så var jag den glada susanna som såg fram emot en sommar på gruppboendet. Men allt eftersom tiden har gått har jag känt mig mindre glad, varit mindre social, varit trött och orkeslös och inte mått bra. Med lite olika händelser den senaste veckan och det som hände på jobbet min första natt gjorde att jag bröt ihop. Jag fick ångest, grät och sov inte på hela natten. Jag pratade med chefen om det här och det är verkligen tur att det finns chefer som bryr sig så mycket om sina anställda. Han önskade mig en trevlig sommar och hoppades att jag skulle känna mig bättre. Han gav mig sommarlov. För er som känner mig och som följt bloggen under alla år jag har pluggat vet att jag har pluggat på terminerna och jobbat alla somrar. Jag har som max haft två veckors semester per år, ibland inte ens det. Min kropp är trött och omotiverad. Den behöver vila och återhämta sig innan jag börjar på mitt nya jobb i augusti. Detta ger mig nu 5 veckors semester. Jag struntar i att jag inte kommer få pengar fören i slutet på augusti. Att må bra är så mycket viktigare än det. Jag finns tillgänglig att hoppa in och hjälpa till med diverse saker om det behövs. Men nu ska jag börja ta hand om mig själv och inte låta det här hända igen. Jag kände igår att jag hade gått in i väggen. Eller iaf var nära att krocka med den. Jag överdriver ibland här på bloggen haha, men vem gör inte det. Men med detta överdriver jag inte. Jag har haft det otroligt tufft på sistonne. Nu ska jag vara ledig. Jag är en sån person också som gör allt för andra människor, och ibland glömmer jag bort mig själv. Jag försöker hela tiden vara alla till lags - vad skulle hon säga om jag gjorde såhär? Tänk om det blir en konflikt om jag inte gör som hon säger nu? Så jag gör ofta saker som jag kanske inte vill bara för att vara andra till lags och inte skapa konflikter. Men nu struntar jag om det är folk som blir besvikna och tycker att jag ger upp för lätt, ni vet inte vad jag känner just nu och exakt hur mina tankar har gått de senaste veckorna. Jag gör detta för min skulle, inte för någon annan!

Tack till min fina chef som så snällt och lugnt lyssnade på mig och förstod mig och gav mig ledigt!