Idag har jag en såndär jobbig jävla dag med total ångest inför framtiden. Under seminariet idag kände jag hjärtat börja slå snabbare och hårdare ju längre diskussionen om socialtjänsten pågick. Jag vill verkligen inte jobba där. Men hur ska man annars få inblick i det sociala arbetet om man inte börjar där? Hur ska jag klara av ett socialt arbete över huvud taget känner jag just nu. Idag tillskriver jag migsjälv en identitet som mesig, inte vågar ställa jobbiga frågor. Hur ska jag kunna bemöta människor? Bah. Jag vill inte detta längre :P Idag önskar jag bara att jag kan gå tillbaka till dagis och gömma huvudet i barnens kuddland och stanna där, bara leka med barnen för resten av mitt liv och slippa sitta och ta jobbiga beslut. Blä.