Efter mycket funderande fram och tillbaka så fattade jag igår ett beslut. För att ni ska förstå beslutet så får jag nog börja från början.

Den senaste terminen har varit tuff, det har varit mycket att göra, en del konflikter och mycket slitande. Även på hemmaplan har det varit upp och ner. Jag vill inte gå in på detta för mycket för det är personligt. Men mycket har hänt som har gjort att jag inte varit mig själv. Jag har inte varit den glada och sociala Susanna som jag vet att jag är när jag mår riktigt bra. Små saker har blivit stora saker och det har såklart varit mitt humör och mitt välmående som inte varit i balans. När jag träffade min kommande chef inför sommarjobbet i april så var jag den glada susanna som såg fram emot en sommar på gruppboendet. Men allt eftersom tiden har gått har jag känt mig mindre glad, varit mindre social, varit trött och orkeslös och inte mått bra. Med lite olika händelser den senaste veckan och det som hände på jobbet min första natt gjorde att jag bröt ihop. Jag fick ångest, grät och sov inte på hela natten. Jag pratade med chefen om det här och det är verkligen tur att det finns chefer som bryr sig så mycket om sina anställda. Han önskade mig en trevlig sommar och hoppades att jag skulle känna mig bättre. Han gav mig sommarlov. För er som känner mig och som följt bloggen under alla år jag har pluggat vet att jag har pluggat på terminerna och jobbat alla somrar. Jag har som max haft två veckors semester per år, ibland inte ens det. Min kropp är trött och omotiverad. Den behöver vila och återhämta sig innan jag börjar på mitt nya jobb i augusti. Detta ger mig nu 5 veckors semester. Jag struntar i att jag inte kommer få pengar fören i slutet på augusti. Att må bra är så mycket viktigare än det. Jag finns tillgänglig att hoppa in och hjälpa till med diverse saker om det behövs. Men nu ska jag börja ta hand om mig själv och inte låta det här hända igen. Jag kände igår att jag hade gått in i väggen. Eller iaf var nära att krocka med den. Jag överdriver ibland här på bloggen haha, men vem gör inte det. Men med detta överdriver jag inte. Jag har haft det otroligt tufft på sistonne. Nu ska jag vara ledig. Jag är en sån person också som gör allt för andra människor, och ibland glömmer jag bort mig själv. Jag försöker hela tiden vara alla till lags - vad skulle hon säga om jag gjorde såhär? Tänk om det blir en konflikt om jag inte gör som hon säger nu? Så jag gör ofta saker som jag kanske inte vill bara för att vara andra till lags och inte skapa konflikter. Men nu struntar jag om det är folk som blir besvikna och tycker att jag ger upp för lätt, ni vet inte vad jag känner just nu och exakt hur mina tankar har gått de senaste veckorna. Jag gör detta för min skulle, inte för någon annan!

Tack till min fina chef som så snällt och lugnt lyssnade på mig och förstod mig och gav mig ledigt!

Jag kom nyss in i det stadiet där jag känner att en kniv hade varit ett alldeles utmärkt redskap. Oj tänker ni då, men nej det är inte på det sättet.

I onsdags drog jag ut min visdomstand under operation och plågor och många tårar. Resultatet är just nu en kind stor som en tennisboll som värker och är allmännt irriterande och ivägen. Otroligt olämpligt eftersom Oscars underbara kusin tar studenten idag och jag kan inte vara med :( Grät som ett litet barn som inte fick följa med på kalaset, fast det var mitt eget beslut. Jag vill inte gå ut bland folk och se ut som jag gör.

Jag ringde och begärde en tid hos min tandläkare på käkkirurgen idag för att det inte kändes bra och när jag kom dit fick jag veta att han hade sytt stygnen för tätt och att det hade bildats en blodansamling i kinden och att det var därför som jag hade ont och var svullen. En infektion helt enkelt. Gick till apoteket för att hämta ut mitt penicillin och en liten flicka tittade på mig som om jag vore en utomjordning. Nu skrämmer jag barn också!! Jag ser ut som Quasimodo fast med puckeln på kinden istället för på ryggen. Det är här kniven kommer in. Man kanske kunde ta och dränera lite vätska ur kinden alldeles själv? Tror ni det går? =P Jag är måttligt trött på min böld för den gör ont som fan och hindrar mig från att fira Cornelias student. Brinn i helvetet böldfan. =P

 

Men jag är inte bitter...

Titta vem som gästspelar på sin egen blogg :) Efter att ha fått lite hintar från diverse personer (läs person) så får jag väl ta mig i kragen och blogga lite dårå.. =P

Idag har jag varit i malmö och tömt plånboken. Inte bra inte bra. Men ack så kul :) Åkte ner med kollegorna Sandra och Marina till entré där vi började med lite pizza och sen intog butikerna. Jag handlade för 900 kr så resterande månad lär bli rätt torr :P Men har dock fått det jag var ute efter så är rätt nöjd ändå :)

Två klänningar, två linnen, en mobilväska och ett par skor blev det =) Hittade en klänning som jag hoppas att jag kan ha på något av de två bröllop som jag ska gå på i sommar. Den är supersöt i gul spets och med lite 60tals modell. Har haft en likadan när jag var 3 år, då i vitt med ett rosa sidenband i midjan så när jag såg denna klänningen så kände jag att jag bara måste ha denna! :)

Tror ni den är för kort för ett bröllop? Vet att iaf den ena bruden läser bloggen så frågan är väl egentligen till henne ;) Vad tycker du Johanna? Passar den för ett kyrkbröllop?


Nu ska jag ta tag i den sista städningen av lägenheten. Dammsugning och torkning av golv samt dammtorka i vardagsrum och kök. Jättekul när det är så fint väder ute, hade hellre legat på stranden. Men vad gör man. Lägenheten städar inte sig själv direkt!

Tudels!